Funderingar kring bemötande
Idag var jag med om ett möte,
ett möte som skapade funderingar,
men också väckte starka känslor.
Funderingar på hur viktigt det är hur man uttrycker sig,
och hur ord kan misstolkas
och såra andra.
Hur säger man och hur uppfattas det man säger?
Idag fick jag höra något som gjorde mig upprörd,
av en person som jag har tillit till.
Ifrågasättande av den personen men också av mig.
Blir nog en natt av grubblerier innan jag kan lämna samtalet,
och komma till insikt hur jag ska hantera det.
Ord kan verkligen såra. Du som är så klok kommer komma fram till en lösning som känns bra.
Kram Anna
Det låter ju inte alls roligt det där! Hur menar du ifrågasättande av den personen men också av dig? Ibland förstår man sig inte alls på vad som sker och man kommer inte fram till några bra svar heller hur mkt man än grubblar. Ibland måste man bara accceptera-hur svårt det än kan vara.
Jag kände mig ifrågasatt vilket leder till att jag ifrågasätter personen ifråga.
Ska berätta om allt sen.
Men det var bara tankar om hur viktigt bemötandet är, oberoende vad man vill säga.
Ibland är det bara att acceptera, men inte i det här fallet.
Det jag menar med att acceptera är inte detsamma som att hålla med. Ibland måste man också agera för att inte helt och hållet gå emot sig själv och det man står för.
