marionsblogg

Barnen har redan åkt iväg,
väskan är packad och klar,
och jag inväntar min samåkare.

Under tiden tänkte jag blogga lite
och  njuta av en kopp kaffe.
Livets ljuva dryck.

Funderar över veckan som varit,
hur allt ändå fungerade
fast det kändes som kaos i början.
Hur veckan passerade
utan att jag hann springa
och jag överlevde det också.



Allt går, det är bara att det ibland inte blir som man tänkt sig.

Har ändå haft en mysig vecka med barnen,
men med ett ständigt dåligt samvete mot barnvakten.

Men nu längtar jag efter Peter,
och att få vara alla tillsammans.
Några dagar tillsammans och sen tre dagar ifrån varann igen,
men sen är allt som vanligt igen.

Men nu ska datorn också packas ihop,
och några sista sysslor fixas
innan avfärd.

Au revoir, men blir inte borta länge!