marionsblogg

Med de här springskorna flög jag fram i spåret idag.

Det är så skönt när man hittar flytet och orken,
man svettas men orkar ändå.

För en tid sedan blev jag "utmanad" att springa Tjejmilen i Stockholm 3 september.
Iom det kom jag igång med att springa,
i början tungt men ändå härligt att känna hur man utvecklas hela tiden.

Innan vi for iväg på semester var jag så taggad och riktigt längtade till nästa inplanerade pass,
att tagga sig och känna sig så nöjd.
Glädjen och energin formligen sprutade efter ett pass.

Under semestern lyckades mitt lilla troll med att smälla sopkvastkanten i min högra lilltå
och det gjorde ont, ont, ont.
Tån blev blå och svullen och gick inte att belasta foten ordentligt
och än mindre få på sig ett par skor.
Jag har bott i flipflops sen dess.

Men nu två veckor senare när tån ännu gör lite ont
så kände jag att nu rackarns så testar jag iaf,
och det gick över förväntan.

Kände knappt av tån alls,
kanske det är adrenalinet och allt annat som far runt i kroppen som gjorde det,
men det gick toppen
och jag ser redan fram emot nästa pass.

Trodde ett tag att Tjejmilen var ett minne blott,
men nu fick jag upp hoppet igen.

Klart jag ska klara det,
jag ska hinna ladda  och komma upp i en mil före det.
Nu j....lar!

Tjejmilen here I come!